Incidens och riskfaktorer för postsurgical gastroparesis syndrom efter laparoskopisk och öppen radikal gastrektomi

Förekomst och riskfaktorer för postsurgical gastroparesis syndrom efter laparoskopisk och öppen radikal gastrektomi Bild Sammanfattning
Bakgrund
Syftet med denna studie var att undersöka skillnader och påverkande faktorer för postsurgical gastroparesis syndrom incidens efter laparoskopisk och öppen radikal gastrektomi.
Metoder
Kliniska data samlades för 563 patienter som genomgick öppen radikal gastrektomi för magcancer och 72 fall som får laparoscopic radikal gastrektomi. Vi analyserade efterhand förekomsten av postsurgical gastro syndrom, kliniska särdrag, sjukdomsförloppet, och riskfaktorer för dessa två grupper.
Resultat
Det fanns ingen statistisk skillnad för incidenten graden av postkirurgisk gastro syndrom mellan laparoscopic och öppna radikal gastrektomi (6,9% jämfört med 3,7%, P Hotel > 0,05). Preoperativ utflöde obstruktion och Billroth II anastomos var de två riskfaktorer för postsurgical gastroparesis syndrom i den öppna radikala gastrektomi grupp och laparoskopisk kirurgi för magcancer grupp. Samma resultat erhölls från logistisk regression statistisk analys. Ålder större än 70 år var också en av de riskfaktorer för postsurgical gastroparesis syndrom i det öppna radikala gastrektomi grupp (P Hotel < 0,05).
Slutsatser
laparoskopisk radikal gastrektomi för magcancer ökar inte händelsen graden av postsurgical gastroparesis syndrom.
Nyckelord
laparoscope Radical gastrektomi Gastroparesis Psykologiska faktorer bakgrund
Gastroparesis är en kronisk heterogen störning av gastrisk motilitet. Gastropares definieras som fördröjd magtömning av en fast måltid i frånvaro av mekanisk obstruktion [1]. Karakteristiska symptom på gastropares varierade från mild till svår illamående, kräkningar, epigastrisk smärta, tidig mättnadskänsla, fullhet, anorexi, och /eller viktminskning [2]. Fördröjd magtömning anses bidra till funktionell dyspepsi och gastroesofageal refluxsjukdom [3], och allvarligt skadar förmågan hos patienterna att hantera kost, hälsa och sociala interaktioner. Vissa studier tyder på att det finns många etiologier för gastropares. Den bakomliggande orsaken inte kan identifieras i 36-49% av patienterna [4], som kallas idiopatisk gastropares
närvarande ökat intresse har lett till en dramatisk ökning i karakterisering och diagnos av gastropares. förblir emellertid sjukdomen under-erkänd [5]. När gastro lämpligt diagnostiseras, kan medicinsk behandling lindra några av symptomen [6]. De vanligen använda läkemedlen är prokinetiska medel, såsom metoklopramid, erytromycin, domperidon och cisaprid. Ett stort antal patienter har svårt att tolerera långtidsbehandling på grund av biverkningar av dessa läkemedel, inklusive läkemedels eldfasta, stor ekonomisk börda och stor psykisk smärta för patienterna. Eftersom effekten av medicinen vid behandling av gastropares är verkligen begränsat, gastro innebär också fortsatt stora utmaningar för läkare.
Öppen och laparoskopisk radikal gastrektomi är rutinen behandlingar för magcancer. Den gemensamma nämnaren för de två operationer är skadlig för normal anatomisk fysiologi funktion, vilket kan leda till olika grader av störningar i mag-tarmrörlighet, särskilt magtömning dysfunktion. Vissa patienter kan inte återgå till det normala, vilket kan resultera i förlängd postoperativ återhämtning och sjukhusvistelser och öka psykologisk börda. Syftet med denna studie var att i efterhand analysera förekomsten av postkirurgisk gastro syndrom bland magcancer patienter som fick öppen radikal gastrektomi från januari 2004 till januari 2010 och tar emot laparoscopic radikal gastrektomi från april 2009 till december 2010 och att utforska sina kliniska egenskaper, sjukdomsförloppet och riskfaktorer.
metoder Review, är detta retrospektiv studie godkändes av den etiska kommittén för tionde folkets sjukhus av Tongji University och skriftligt informerat samtycke erhölls från alla patienter som får behandling. Från januari 2004 till januari 2010 563 patienter genomgick öppen radikal gastrektomi för magcancer (standard D2 lymfkörtlar). Från april 2009 till december 2010 fick 72 patienter laparoscopic radikal gastrektomi för magcancer (standard D2 lymfkörtlar). Samtliga fall diagnostiserades i enlighet med följande kriterier: en eller flera tester tyder det inte fanns någon mekanisk obstruktion i mag utflöde; dräneringsvolymen från magen var > 800 ml /dag och varade i mer än 10 dagar; det fanns inga uppenbara vatten-elektrolytbalansen; gastro inte induceras av sjukdomar som diabetes, hypotyreos och bindvävssjukdom; och inga läkemedel som påverkar kontraktion av glatt muskulatur användes.
Samtliga fall undersöktes genom övre gastroenterography med 30% meglumin diatrizoat och en gastroskop under diagnos och behandlingsprocessen. Misstänkta gastroparesis patienter utan övre gastroenterography och gastro undersökning uteslöts. Den fasta plasmaalbumin och blodglukos upptäcktes före operation. Alla gastroskop undersökningar visade att det inte fanns några peristaltiska vågor eller några peristaltiska vågor, eller kronisk inflammation eller mild sår av anastomos, och ingen mekanisk obstruktion i mag anastomos passerade endoskopi. Övre gastroenterography med oral meglumin diatrizoat observera en dynamisk förändring av kontrastmedel i magen visade att det fanns svaga peristaltiska vågor eller inga peristaltiska vågor; självklart, resterande kontrastmedel i magen visade ingen mekanisk obstruktion i mag anastomos och fördröjd magtömning.
kombinera med litteraturen [7, 8], jämförde vi öppna operationsgruppen med laparoskopisk kirurgi grupp i fråga om ålder, kön , kirurgiska ingrepp, obstruktion av utflödet spår och albumin nivå före operation. Alla statistiska analyser genomfördes med SPSS 17.0 programvara (SPSS Inc., Chicago, IL, USA). Chi-square test användes för att jämföra händelsen hastigheten för gastropares för de två grupperna. . Den logistiska regressions Metoden används för att analysera riskfaktorer för händelsen hastigheten gastropostoperativt
Resultat
Tjugoen patienter (12 män, nio kvinnor; medelålder 69,8 år) utvecklade gastropares i det öppna operationsgruppen med en incident på 3,7% (21/563). Fem fall hade obehag epigastrisk mättnad och återkommande kräkningar från en vätska till halvflytande kost 6 till 7 dagar efter operationen. Fysisk undersökning visade capotement. Dränerings volymen i övriga 16 patienterna successivt ökat och gastrointestinala dekompression fortsatte tills återvinning av gastrisk motilitet. Fem patienter (fyra män, en hona, medelålder 71,3 år) utvecklade gastropares i laparoskopisk kirurgi grupp med en incident hastighet på 6,9% (5/72). En patient hade obehag epigastrisk mättnadskänsla och återkommande kräkningar från en vätska till halvflytande diet 7 dagar postoperativt. Andra patienter visade att volymen dränering gradvis ökat under inneboende magsond användning postoperativt och gastrointestinal dekompression upprätthölls tills återvinning av gastrisk motilitet. Det fanns ingen statistisk skillnad för gastro förekomst mellan de två grupperna (6,9% jämfört med 3,7%, P
= 0,197).
Vi har genomfört en korrelationsanalys mellan gastroparesis förekomsten och olika riskfaktorer såsom ålder, kön, hypoalbuminemi före operation, utflöde hinder på spåret, och metoden för mag anastomos. Den statistiska analysen i den öppna operationsgruppen visade att händelsen hastigheten gastropares på > 70 år gammal var uppenbarligen högre än vid < 70 år gammal. Förekomsten av gastropares i Billroth II operation var markant högre än i Billroth I drift. Gastroparesis incidens hos patienter med utflöde hinder på spåret före operation var betydligt högre än hos de patienter utan utflöde hinder på spåret. Gastroparesis händelse var inte associerat med kön och hypoalbuminemi före operationen (se tabell 1). De statistiska resultaten från laparoskopisk operation Gruppen föreslog att Billroth II anastomos och utflöde hinder på spåret före operationen var riskfaktorer för gastropares (se tabell 2). Därför gastroparesis incidensen efter radikal delsumma gastrektomi var signifikant relaterad till utflödes hinder på spåret före operation och metoden för rekonstruktion av den gastrointestinala tract.Table 1 Korrelation mellan gastroparesis incidens och olika faktorer efter öppen radikal gastrektomi för magcancer
Grupp
Age (> 70 /< 70 år)
Kön (män /kvinnor)
kirurgi typ (Billroth I /Billroth II)
utflöde spår obstruktion (ja /nej)
hypoalbuminemi (ja /nej)
Gastroparesis grupp
16/5
12/9
7/14
13 /8
14/07
Nongastroparesis grupp
299/253
301/251
306/246
211/341
187/365
χ2 värde
3,964
0,056
3,987
4,794
1,231
P
värdet
0,046
0,813
0,045
0,029
0,759
Tabell 2 Korrelation mellan gastroparesis förekomsten och olika faktorer efter laparoskopisk radikal gastrektomi för magcancer
Group
Age (> 70 /< 70 år)
Kön (män /kvinnor)

Surgery typ (Billroth I /Billroth II)
Utflöde spår obstruktion (ja /nej)
hypoalbuminemi (ja /nej)
Gastroparesis grupp
4/1
4/1
0/5
4/1
1/4
Nongastroparesis grupp
41/26
39/28
43 /24
20/47
23/44
P
värdet
0,644
0,642
0,008
0,039
0,659
P
värde som beräknas genom Fishers exakta sannolikhetsmetod (tvåsidig).
Vidare var nonconditional och multifaktoriell logistisk regressionsanalys genomfördes med gastroparesis förekomst som beroende variabel och annan statistik som oberoende variabler. Resultaten visade också att utflödet hinder på spåret före operationen och Billroth II anastomos var de två riskfaktorer. Laparoskopisk kirurgi inte öka risken för gastro incidens (se tabell 3) .table 3 Resultat av multifaktoriell nonconditional logistisk regressionsanalys
Relevant faktor
Odds förhållande
Chi-

P värde
utflöde hinder på spåret före operation
3,179
8,967
0,018
Billroth II anastomos
4,278
7,657
0,008

• Segment arteriell mediolysis av vänster gastric artär: en fallrapport och översyn av pathology
• Är samtidig splenektomi fördelaktigt för den långsiktiga överlevnaden för patienter med magcancer genomgår botande gastrektomi? En enda institution study